4 år och 5 månader ... utan er. Den långa väntan på att ni kanske skulle kunna komma tillbaka , kanske har dom här åren bara varit på låsas att någon försökt lura oss eller att det varit en dröm .Då vill jag vakna upp nu för det här är inte kul , det är inte kul att hela tiden behöva känna den konstanta saknaden efter er .

Tiden läker inte såren , för såren kommer aldrig att läka , men lär sig bara leva med saknaden , men man glömmer aldrig .  Jag försöker hitta ord som kan beskriva smärtan , tyngden i bröstet jag har just nu .. det är tusentals tankar som simmar runt i mitt huvud men inga ord som kan beskriva dom . Jag saknar er så det gör ont i hela mig . Jag pratar med er hela tiden när jag är ensam , hör ni mig ? Finns ni i närheter , ser ni mig när tårarna rinner och jag skriker efter er ? jag vill ha er nära , jag vill att ni är här. Hur kan jag leva i en värld där ni inte finns ? 

Hela världens förstätter utan er men jag står stilla och väntar på er , men ni kommer ju aldrig ..