Jag har mått så underbart den senaste tiden . Men idag brast allt , jag har allt man kan önska sig . En underbar familj , en underbar bästa vän , en underbar pojkvän. 

Men ändå hamnar jag längst ner på botten. 

Jag har varit här för många gånger. Jag önskar bara jag kunna packa mina saker och bara åka någonstans där ingen känner mig , bara börja om från ruta ett igen.

Men jag antar att även där hamnar man på botten någon gång.

Vill gå klart skolan ,  resa bort från Sandviken . De är två kvar sen är de min tur att se världen och två år känns så himla långt bort.

Det är konstigt hur man ena sekund kan vara så lycklig? sen på en enda sekund så är man där nere på botten igen , och det tar så lång tid att jobba sig upp till toppen  , man gör allt , men minsta lilla fel så är man där nere igen .

Jag ska vara uppe på toppen igen , jag ska kämpa som jag alltid gör , men just nu är det bara för jobbigt .