förlåt.. jag har inte haft tid att blogga.. har haft andra saker för mig... men nu känner jag att det är dags att skriva av sig lite..

jag har börjat tänka nå sjukt mycket på döden, jag vet att alla dör någon gång.. men bara jag tänker på det , vill jag bara lägga mig ner och skrika.. hur ska jag någonsin kunna leva utan tillexempel min farmor? hur skulle jag ens klara av det? min farmor? den människa som betyer så oerhört mycket för mig..den enda människa jag vet att jag kan lita på .. hon är liksom som min bästavän som jag vet att aldrig någonsin skulle svika mig.. vem skulle jag då komma till när livet är surt .? vem skulle jag prata med om alla tokig heter jag gjort?.. det gör ont när jag tänker på det.. jag erkänner jag är rädd för döden . jag är rädd för vad som kommer hända efter